Zandora.
Zandora var vår första häst. Hon var ett isabell färgat halvblods sto på 165cm.
Hon var född 1997 och dog 2008.
Hon var född 1997 och dog 2008.
När var föl så brukade ägaren leka med henne i hagen, vilket inte var särskilt smart, då Zandora uppenbarligen fortsatte med det även när hon blev äldre. Och det finns väl ingen som vill hoppa runt leka med en fullvuxen häst på över 600 kg.
Tjejen som ägde Zandora innan hon som vi köpte henne av, hade behandlat henne illa. Hon hade löss och var väldigt låg i rang och blev bortjagad av de andra hästarna i hagen när de fick mat, vilket ledde till att hon blev väldigt mager.
När vi fick hem henne i var hon väldigt osäker och det gjorde att hon blev agressiv mot oss. Vid hantering var hon rent ut sagt hemsk att hålla på med. Hon hade alltid öronen bakåt och hugga eller sparka efter oss när som helst. Hon var absolut inte likadan när man red henne. Då blev hon plötsligt lugn och snäll, precis som hon var när vi var och provred henne.
Anledningen till att hon betedde sig som hon gjorde var såklart att hon hade blivit behandlad illa innan och att hon då fått svårt att lita på människor. Vi var helt enkelt tvugna att få henne att lita på oss.
När vi haft henne i ca fyra månader så blev hon sjuk. Först trodde vi att det var kolik, men efter en undersökning av en veterinär hemma på gården, var vi tvugna att åka med henne in till Strömsholms djursjukhus, då han inte kunde se vad felet var. Efter en operation av Zandora fick vi veta att hon hade fått tarmvred och att tarmen sedan hade gått sönder när de skulle vända tillbaka den. Hon stod på Strömsholm i ungefär en vecka. Jag och min syster lyckades övertala vår mamma att vi skulle åka och hälsa på henne en dag. Jag hade aldrig sett henne så lugn och stilla och det var hjärtskärande. Vi kunde klappa och pyssla om henne utan att öronen åkte bak en enda gång.
Dagen efter hade de tagit bort droppet och hon hade direkt blivit sämre och mamma fick ta det jobbiga beslutet att avliva henne.
Hon var en underbar häst och jag önskar att hon fortfarande fanns här hos oss ♥
Tjejen som ägde Zandora innan hon som vi köpte henne av, hade behandlat henne illa. Hon hade löss och var väldigt låg i rang och blev bortjagad av de andra hästarna i hagen när de fick mat, vilket ledde till att hon blev väldigt mager.
När vi fick hem henne i var hon väldigt osäker och det gjorde att hon blev agressiv mot oss. Vid hantering var hon rent ut sagt hemsk att hålla på med. Hon hade alltid öronen bakåt och hugga eller sparka efter oss när som helst. Hon var absolut inte likadan när man red henne. Då blev hon plötsligt lugn och snäll, precis som hon var när vi var och provred henne.
Anledningen till att hon betedde sig som hon gjorde var såklart att hon hade blivit behandlad illa innan och att hon då fått svårt att lita på människor. Vi var helt enkelt tvugna att få henne att lita på oss.
När vi haft henne i ca fyra månader så blev hon sjuk. Först trodde vi att det var kolik, men efter en undersökning av en veterinär hemma på gården, var vi tvugna att åka med henne in till Strömsholms djursjukhus, då han inte kunde se vad felet var. Efter en operation av Zandora fick vi veta att hon hade fått tarmvred och att tarmen sedan hade gått sönder när de skulle vända tillbaka den. Hon stod på Strömsholm i ungefär en vecka. Jag och min syster lyckades övertala vår mamma att vi skulle åka och hälsa på henne en dag. Jag hade aldrig sett henne så lugn och stilla och det var hjärtskärande. Vi kunde klappa och pyssla om henne utan att öronen åkte bak en enda gång.
Dagen efter hade de tagit bort droppet och hon hade direkt blivit sämre och mamma fick ta det jobbiga beslutet att avliva henne.
Hon var en underbar häst och jag önskar att hon fortfarande fanns här hos oss ♥
